När Stefan fyllde 30 förra året fick han ett tandemhopp i present av mig och min sida av familjen. Men hoppet blev inte av förrän i år.
Den 30 Juli bar det av mot Skärstad/Motala. Med mig hade vi min mamma och pappa som moraliskt stöd. Inte för stefans skull utan mest för min. Tror jag var mer nervös än honom. Jag ogillar att flyga, höja höjder och fart. Blev nervös av att bara titta på.
Här kommer några bilder från dagen.
Åh fy ja.. är nog en häftig känsla men jag hade a l d r i g vågat ;)
SvaraRaderasv: Jag längtar så tills flytten, och Wilmas nya rum, hihi!!
Jo, men det går bra... snart ska vi flytta dit :) Ska bli SÅ skönt. Har tänkt att visa lite därifrån men det har inte blivit av... men snart så :) Kram!