Att övervinna sina rädslor. Ett steg i taget!

Sedan barnsben har jag varit livrädd för sprutor. Sprutorna man fick i skolan gjorde mig kallsvettig och svimfärdig. När jag blev gravid med Alwa så var det bara att gilla läget med alla sprutor. Stefan fick följa med på Alla MVC träffar där jag skulle ta blodprov. 

Nu när jag är gravid för andra gången så går jag själv, och att ta blodprov utan att någon håller min hand går utan problem. Bara jag slipper se skiten! 

Så nästa rädsla att övervinna är tandläkaren. Jag är nog lite feg av mig för jag är livrädd för tandläkaren. Vet inte om det är det klassiska borrningsljudet som gör mig nervös eller vad det är. Det kanske är att man känner sig så låst. Full med saker av olika dess slag i munnen så man knappt kan svälja och tungan klistrar sig fast i gommen. För oftast gör det inte så ont. 

Tog mig i kragen och bokade en tid för en vecka sen. Önskar att jag var liten igen och kunde ta med mig mamma som höll mig i handen. Haha. 

Fredag idag och jag och Alwa är hemma lediga. Dagen började med en bitchslap från À som vaknade på fel sida idag. Inget som stämmer för henne för tillfället.

Sitter i morgonrocken och ska ta tag i dagen. Har en del ärenden att uträtta på stan. Några presenter och så måste jag inhandla ett par nya leggings som för övrigt sprack i grenen igår! Oops. 

Sen blir det lunch på stan med Martina. 

Till kvällen har vi inget planerat än, så vi får se vad kvällen har att erbjuda. 

Bemärkelsedag

I fredags var det min födelsedag. Först så tänker man inte så mycket på att man fyller år, men när man väl är där och ska ha kalas så blir jag som ett barn på nytt. Jag gillar när alla nära och kära samlas på en och samma plats. Äter en massa gott och umgås.
Hade kalaset på lördag eftermiddag då det bjöds på fika, sen blev det snacks, god dricka, dans och melodifestivalen. En lyckad afton helt enkelt.

Helgen har gått i rasande fart med bowling, restaurang, kalas och middag hos svärmor och svärfar och fika hos mamma och pappa.
Efter en sån helg så var jag trött igår och somnade ganska snabbt när jag la huvudet på kudden.

Jag velar fram och tillbaka om jag ska börja skriva igen eller inte?

På senare tid så har jag fått lite mer fritid, och det på grund av omplacering på jobbet.
Så nu tänkte jag att jag skulle börja blogga. Kommer nog inte vara så aktiv med inlägg men känner att det skulle vara skönt att skriva av sig lite i bland.

Alwa är redan 2 1/2 år + och tiden bara skenar iväg. Jag har sett att andra barn i hennes ålder gått på 2 1/2 årskontroll, men vi har inte fått någon kallelse? Eller måste man be om det själv.
Det händer saker hela tiden med hennes utveckling. Och så har hon kommit in i den härliga 3 årstrotsen. Vissa dagar så känns det som att man bara vill skrika rätt ut av frustration. Finns det något sätt att " lindra " trotsen? Eller är det bara att vänta ut den och ta tio lååånga andetag när man inte vet vad man ska ta sig till?